Huyawa ger hjälp till självhjälp

Av Sofia Klemming och Kristina Rörström; 2001-10-24

först publicerad i HIVaktuellt

Organisationen Huyawa, som startades av den svenska diakonissan Debora Brycke 1989, står bakom specialskolan för föräldralösa barn i Tanzania. Här får barn som missat mycket undervisning en chans att läsa ikapp så att de kan börja i en vanlig skola igen.

Huyawa är en förkortning av ”huduma ya watoto” som på swahili betyder omsorg om barnen. När Debora Brycke startade organisationen hade antalet föräldralösa barn i regionen ökat explosionsartat.

– Samhället var paralyserat av sorg. Människor dog hela tiden och kvar blev de gamla att ta hand om barnen, säger hon. Debora Brycke kom till Tanzania i början av 1970-talet som missionär och har följt aidsepidemins förödande konsekvenser sedan det första aidsfallet i Tanzania konstaterades 1983. Idag bor 70 procent av världens hiv/aidssmittade i Afrika söder om Sahara. 28 miljoner människor lever med viruset och fortfarande ökar smittspridningen katastrofalt. Bara förra året smittades 4 miljoner människor – över en halv miljon var barn. Barn och kvinnor drabbas hårdast.

– En gift kvinna kan inte säga nej till att ha sex med sin man, även om hon ser att han har aids. Om hon vägrar kan han köra bort henne och hon vill ju inte lämna sina barn. De flesta män vill inte använda kondom och kvinnan har ingen talan, säger Judith Kamala Bukambo, vice chef för Huyawa.

– Flickor blir uppfostrade att vara snälla och ställa upp på männen. Därför blir de lätt utnyttjade.

I Kageraregionen, där Bukoba ligger, bor cirka 1,5 miljon människor. Ungefär 150 000 barn har förlorat en eller båda sina föräldrar och Huyawa hjälper en tredjedel av dem. Av dessa har 75 procent förlorat sina föräldrar i aids. Huyawa drivs av den lutherska kyrkan i Tanzania och får stöd av Svenska Kyrkans Mission och Sida. Till en början bestod arbetet av direkt katastrofhjälp och Debora Brycke körde själv runt i byarna för att förse barnen med mat, mediciner, kläder och filtar. I längden blev detta ohållbart.

– När jag märkte att hela budgeten gick åt till mat och tvål, frågade jag byborna vad de ville – skulle vi lägga alla pengar på det här?

Folk svarade att de måste försöka bli självförsörjande och odla mer så att pengarna kan användas till långsiktiga behov, som utbildning och hälsovård. Att ta ansvar stärker självförtroendet. Varje problem som människor kommer med till Huyawa bemöts med frågan: vad tänker ni göra åt det här?

Huyawa växer fram ur behoven

Under årens lopp har en organisation vuxit fram som utgår från bybornas vilja. På huvudkontoret i Bukoba finns socialarbetare, utbildningsrådgivare och en jurist. I våras gick Debora Brycke i pension och nu är en pastor chef. Liksom alla andra medarbetare kommer han från trakten. Ett nätverk med drygt 200 fältassistenter kartlägger by efter by för att få en uppfattning om hur många de föräldralösa barnen är och vilka behov de har.

Huyawa vill motverka att barnen tvingas lämna sina byar och hamna på barnhem eller på gatan i storstäderna. Genom seminarier försöker man skapa en attityd bland de vuxna att ta ett gemensamt ansvar för byns barn – alla som är vid liv måste hjälpas åt.

Hittills har 12 miljoner barn i södra Afrika förlorat sina föräldrar på grund av aids. Inom en tioårsperiod kommer den siffran ha ökat till 40 miljoner. I de värst drabbade länderna kommer hälften av alla i dag levande femtonåringar att dö i aids.

Huyawa ger de föräldralösa barnen och deras vårdnadshavare gratis sjukvård och mediciner. Hembesök och vård av aidssjuka är en viktig del i arbetet. Här finns knappast några bromsmediciner, men genom sjukvård och rätt kost går det att förlänga människors liv. För barnen är det ovärderligt att få leva med sina föräldrar så länge som möjligt.

När slutet närmar sig försöker Huyawas personal med rådgivning och samtal lugna döende mammor och pappor och göra upp en plan för vad som ska hända barnen efter att föräldrarna har gått bort.

Debora Brycke försöker ändå se det positiva i allt elände. Många barn överlever och det är de som är Tanzanias framtid: – De barn som växer, kämpar och inte blir smittade kommer att bli ett starkt släkte, säger hon.

Enligt en gemensam avhandling från universiteten i Dar-es-Salaam och Umeå* tycks nu kulmen på aidsepidemin vara nådd i Kageraregionen. Men eftersom få testar sig är det svårt att veta exakt hur många som är smittade. Enligt en artikel i inhemska Daily News i april i år är 60 procent av alla gymnasieelever i Dar-es-Salaam som blivit testade hiv-positiva. Den officiella statistiken i Tanzania säger att 10 procent av befolkningen har hiv/aids.

– De föräldralösa ungdomarna som jag träffade i början av 1990-talet bildar nu egna familjer. När jag tänker på hur jag mötte deras mammor som var döende för 10 år sedan och nu ser ungdomarnas egna småbarn – då måste jag tro att det blir bättre, säger Debora Brycke.

Alla barn är välkomna till Huyawa oavsett religion, men det kristna budskapet genomsyrar arbetet – när det gäller att förebygga spridningen av hiv är undervisning om trohet och avhållsamhet det främsta sättet. Kondomer förespråkas motvilligt.

– Jag tror att de unga kommer att bete sig på ett annorlunda sätt än de vuxna därför att de flesta barn har sett någon av sina familjemedlemmar lida och dö i aids. Det är den bästa lärdomen. De kommer att vilja leva så länge som möjligt, säger Judith Kamala Bukambo från Huyawa.

Sofia Klemming och Kristina Rörström

* ”Trends of HIV infection in the Kagera region of Tanzania 1987–2000” av Gideon Kwesigabo. Epidemiology, Department of Public Health and Clinical Medicine, Umeå University, Sweden och Department of Epidemiology and Biostatistics, Institute of Public Health, Muhimbili University College of Health Sciences, University of Dar es Salaam, Tanzania.